alla gör sina misstag i livet, jag har gjort mina och det har jag fan fått lida för också. Varenda jävla dag. Saker som jag ångrar så otroligt mycket men vad som är gjort är gjort och det är inget man kan göra något åt nu.
Men jag får nog fan lida för det, fortfarande.
Men det är inget jag vill få i ansiktet. Jag är väl medveten om det själv.

Ibland känns det bara piss allt. Och hur jävla svårt kan det vara att förstå det? Eller va fan tror folk bara att det är något jag låtsas må för att jag tycker det är kul kanske? Det är skit att må så här. Men fatta någon jävla gång att jag mår inte som alla andra, allt är inte toppen och jag har jävligt lätt för att bli ledsen och sårad just nu. Det är inget jag valt själv, det har blivit så!
Det enda jag ber om är förståelse, men vem i helvete har det?
Ursäkta för fan för att jag har haft år som förstört mig.
Jag jublar knappast över att ha det så här.

Vart tog all den där förståelsen vägen? Den tryggheten som fanns?
Nu känner jag mig bara förvirrad och otrygg. Hela tiden.
Jag hatar att det är så här. Jag hatar när jag känner att jag inte orkar, att det blir för mycket. Jag hatar att jag gråter jämt. Jag bara hatar det!!!!!

Känner mig bara som världens jävla idiot jämt. Som allt bara blir fel hela tiden.. mitt fel.. trött på att jämt bli ledsen o känna som jag gör.
Trött på att inte en jävel förstår. så jävla trött... på allt.....