Don't bother, I'll be fine.
Even if I'm sinking like a ship, I will find my way back.
Somehow. Somewhen. Somewhere.
And today I killed a part of myself.
But don't bother, I'll be fine.


Jag är verkligen inte på humör för att orka bry mig om något just nu.
Jag ska återgå till vad jag gjorde. Dra täcket över huvudet igen.
Och hoppas på att slutet av veckan kanske blir något bättre.

Every rose has it's thorn...

Mmm och den meningen har fastnat i mitt huvud ganska bra. Påminner mig om att ingen är perfekt, hur mycket man än tror att man är det. Alla har sina brister. Ingen är felfri. Jag har mina brister jag också, en hel del antar jag. En del har jag bearbetat och lagt bakom mig men det finns många kvar. Som sagt, ingen är felfri, inte jag heller och det kommer jag aldrig att påstå att jag är. Jag är jag, take it or leave it.

Sitter och tittar ut genom fönsterrutan och funderar lite på allting. Allting som är, som varit och som kommer att bli. Dock inget jag blir klokare på direkt, men man kan inte hjälpa sina tankar som sagt.
Ibland kan det vara skönt att fundera lite, ibland inte. Idag vet jag faktiskt inte om det är skönt eller vad det är. Jag har inte riktigt fått kläm på det ännu men det kommer väl under kvällen och efter allt stirrande i fönsterrutan. Vädret är ju inte direkt något att hurra över, men man kan inte räkna med allt.

Inatt börjar sommartiden också, en timma mindre av allt under några månader, men sommaren är på väg så det välkomnar vi ganska mycket. Sol sol och sol. Längtar otroligt mycket efter sommar och sol.

Snart ny vecka, nya utmaningar och allt sånt där. Vet inte hur jag ska reagera eller hur jag ska känna. Känns lite jobbigt men så är det. Livet är inte alltid som man vill, och inte heller är det rättvist.
Men det är så det är.
Nej, nu ska jag ta en kopp kaffe, fortsätta med mina små tankar och funderingar och hoppas på att jag kommer fram till något vettigt kanske. Jag kan ju överraska lite. Vem vet?

Ciao.

 förstår bara inte....

Listen to the rain falling day by day

Listen to the rain falling day by day by day

I hear you calling, voices are here again

I hear you whisper, taking control of me

Watch the dancing shadows run away

All alone one again, afraid

All these faces, changing their shapes on me

Isolated in my own world, will I ever be free?

Haunting figures around me, I want them to stay

They're always there to protect me

This is one thing you can't take away

Listen to the rain falling day by day

I min värld är alla likadana egentligen.
Finns inte mkt som skiljer dessa åt.
Och egentligen kanske jag borde bry mig men jag orkar inte göra det.
Jag bara glider med i verkligheten för att jag har inte ork till annat.
Orkar jag inte omvärlden, försvinner jag bort med hörlurarna på mig så jag slipper den. sad but true.

Ibland känns saker bra, men sen så finns det vissa sådana där tveksamma saker då man verkligen börjar fundera. Fundera på om allt verkligen är värt besväret till att verkligen orka bry sig och engagera sig i saker.
Jag vet inte längre. Jag vet varken upp eller ner.
Är det inte det ena så är det de andra.
När ska det sluta spinna runt som i en ond cirkel?
Då man tror att det rullar i rätt riktning för att sedan få ett bakslag tillbaka? Jag är så otroligt trött på det.
Jag vill inte mer nu. Det tar på en att hålla på så här. Att hela tiden veta att snart knackar något nytt på axeln. *suck*
Denna veckan gömmer jag mig för omvärlden. Leave me alone!

Nu är det sådär svårt att sova igen. Jag har 1000 tankar som bara snurrar i huvudet om allting. Dels oroande tankar, dels tankar om allting som är, sker och varit.
Just nu känns allt bara som att det vrids och vänds konstant.
Som att så fort medgången kommer så måste det genast bli en motgång.
Jag hoppas verkligen att allt inte är som jag tror att det är, för då börjar jag verkligen fundera på om det verkligen bara ska komma motgångar för min del. Just nu känns det inte bra iallafall. Inte alls.
Nästa vecka, mm, nästa vecka. Kanske finns det lite hopp då. Det märker jag vad som utvisas.

Helgen har varit lugn och skön. Bakat bullar och lite sånt. Umgåtts o shit ^^ Det fick duga bra. Har verkligen känts att det varit en slapparhelg, katten har stensovit sen i fredags typ. Äter, sover och skiter. Sen har han knappt rört mer på sig. Lite ovanligt att han gjort det men men, han var väl trött kanske? Eller så kände han av att det bara skulle bli lugnt hemma i helgen.

Jag kan bara inte sluta fundera och tänka. Det sitter i bakhuvudet hela tiden. Och den känslan jag har inom mig. Den försvinner inte heller. Den finns där hela tiden. What to do? =(
Jag vet iaf inte. *suck*
Ibland blir man bara trött på saker, på sig själv och på världen. Men ibland får man bara ta tag och orka ändå. Förbise allt som cirkulerar runt omkring och tänka på sig själv. Eller inte tänka alls. Försöka går ju iaf, men om man lyckas eller inte det är en annan femma.
Jag känner ändå att jag vill orka lyckas med allt, orka gå igenom och analysera saker, men sen kommer den där olusten till att vilja. Den som inte alls är bra att den kommer. Då man bara släpper allt och slutar bry sig.

Jag ska nog iaf försöka att sova i några timmar nu tänkte jag. Har ingen lust att sova bort hela måndagen och jag har ingen lust att vara FÖR övertrött heller. Lite trött funkar la men inte för mycket, då kraschar hela dagen i princip. And it aint fun at all.

Får se vad morgondagen utbringar iaf. Dock tror jag det är oförändrat med endel saker i huvudet som anglat sig fast, men jag kan ju hoppas iaf.

It ain't good. It ain't fine. It's just fucked if it is.
Just as hard, everytime. say it isn't so then.....

I wanted you to know
That I love the way you laugh
I wanna hold you high and steal your pain …away
I keep your photograph
And I know it serves me well
I wanna hold you high and steal your pain

cause I'm broken when I'm lonesome
And I don't feel right when you're gone away

You've gone away
You don't feel me here....anymore

The worst is over now
And we can breathe again
I wanna hold you high, you steal my pain away
There's so much left to learn
And no one left to fight
I wanna hold you high and steal your pain

cause I'm broken when I'm open
And I don't feel like I am strong enough
cause I'm broken when I'm lonesome
And I don't feel right when you're gone away

cause I'm broken when I'm open
And I don't feel like I am strong enough
cause I'm broken when I'm lonesome
And I don't feel right when you're gone away

cause I'm broken when I'm lonesome
And I don't feel right when you're gone [Seether]...away

You're gone away
You don't feel me here....anymore

Ibland önskar jag att saker och ting bara hade varit så mycket lättare. Att man bara visste saker och man var säker på allting. Men så är det inte och det gör allting så extremt jobbigt.
Ibland vill jag kunna stanna tiden, eller vrida tillbaka den. Men det går inte.
Jag gör vissa val i mitt liv nu för att se vad som sker, vad jag vill och vad som kan fungera. Och tro mig, det tar emot en del. Så mycket jag håller tillbaka, så mycket jag står emot. Men jag måste. Jag måste göra allt det här. Men hur jag än vänder och vrider på allt, så kommer det alltid vara någon som inte är nöjd med vad jag gör. Jag vet liksom inte.

Det har varit så mycket det sista, och nu har jag lite ro i kroppen till att kunna känna lugnet. Det lugnet som en gång var. Saken är bara den att jag har så otroligt mycket känslor inom mig fortfarande. Jag vet inte vad alla känslorna är ens. Vissa vet jag men inte alla. 

Jag önskar att allt hade varit så mycket lättare. Att det aldrig hade blivit såhär. Men nu blev det såhär, allt blev invecklat och komplicerat igen.
Känslor som tar överhanden över mig. Saknad som gör ont nästan. Men fortfarande så vet jag inte, fortfarande är det som en stor klump som behöver lösas upp för att pusslas ihop till ett stort pussel där alla bitarna har fallit på plats igen. Då allt står klart för en. Då man vet istället för att behöva gå igenom allt det här.

Dom säger att det går över, men gör det verkligen det? Jag känner det inte. Det känns som innan. Bara att jag är gladare i mig själv. Och att jag vet att jag måste tänka igenom allt i livet och alla val ordentligt.
Försök sitta i min sits. Försök känna såhär utan att bli berörd av det. Det känns, varenda jävla dag. Så känns det! Något så otroligt mycket.. Tankar, minnen, allt! Känslan av allt sitter fastetsad. Jag vet bara inte.
Jag älskar fortfarande så otroligt mycket.

She put him out like the burnin' end of a midnight cigarette
She broke his heart he spent his whole life tryin' to forget
We watched him drink his pain away a little at a time
But he never could get drunk enough to get her off his mind

Hm, och nu sitter man vaken igen. dock mitt egna fel eftersom att jag typ bara har sovit hela dagen :( Varit så otroligt trött och bara känt mig seg hela tiden och det är jag fortfarande. Och lägger jag mig ner så somnar jag garanterat och det är det jag har planerat också iof. Snart iallafall.
Ska blogga lite och låta Sockis leka klart med sin nya leksak han är helt GALEN i. Roligt att se att han är igång igen. Han kastar den där leksaken runt i hela lägenheten och jagar den :) Gulliga katt ^^ :)

Idag har jag fått lite gjort iallafall, endel tvättande och bärt ner lite skit till förrådet som jag inte direkt har någon användning för. Ska ner med lite mer imorgon om jag orkar. Känns som om att jag kommer bli kanonsjuk :( *suck*
Men men, får la hoppas på att det bara är lite snorig näsa och inget mer.
Orkar inte vara sjuk. Särskilt inte i helgen.

Onsdag :) Det tycker vi om. Massor också. :) Inte vara själv utan få lite sällskap av hjärtat :) Så nu är jag massa glad. *saknar faktiskt en del*

men men, nu ska jag lägga mig ner o hoppas på att john blund slänger på en rejäl dos med sömnpulver i mina ögon så jag sover sådär gott inatt :)

Ciao.