Varför kan jag bara inte slappna av som normalt folk? Varför kommer allt bara över mig så fort jag sätter mig ner o verkligen bara slappnar av?
Varenda gång jag gör det så rinner allt bara över och tårarna kommer direkt.

Hur ska jag våga slappna av när det är så?

Känns bara som om att luften rinner ur mig.

Fan fan fan.. bara fan!

Det var iallafall en bra helg ^^ Metaltown!!


Snart fuckin' jävla semester! Underbart för fan! Kall öl is the shit! ^^ =) Rajj rajj säger vi!

Tjingelingen!

Detta är all kärlek jag behöver för att orka med dagarna :)

Welcome to where time stands still
No one leaves and no one will
Moon is full, never seems to change
Just labeled mentally deranged

Dream the same thing every night
I see our freedom in my sight
No locked doors, No windows barred
No things to make my brain seem scarred

Sleep my friend and you will see
That dream is my reality
They keep me locked up in this cage
Can't they see it's why my brain says Rage

Sanitarium, leave me be
Sanitarium, just leave me alone

Build my fear of what's out there
And cannot breathe the open air
Whisper things into my brain
Assuring me that I'm insane

They think our heads are in their hands
But violent use brings violent plans
Keep him tied, it makes him well
He's getting better, can't you tell?

No more can they keep us in
Listen, damn it, we will win
They see it right, they see it well
But they think this saves us from our Hell

Sanitarium, leave me be
Sanitarium, just leave me alone
Sanitarium, just leave me alone

Fear of living on
Natives getting restless now
Mutiny in the air
Got some death to do
Mirror stares back hard
Kill, it's such a friendly word

 Seems the only way
For reaching out again.

Vad händer med tiden egentligen? Allt går så fort att man knappt hinner blinka. Månader har bara rusat förbi i en jäkla fart och så fortsätter det.
En vecka känns som kanske 2 dagar. 1 månad som en vecka. Tiden försvinner så fort. Allt går så fort förbi.

Midsommar helgen är nu iallafall över och det är väl lite skönt. Ingen direkt människa som älskar att fira midsommar så det har bara varit hur lugnt som helst denna helgen. Och då menar jag verkligen lugnt :)
Varit i pappas hus hela helgen och i princip bara slappat och haft det mysigt med sötnos :) Skönt ^^ Helgen sprang på ganska fort ändå, men men, det är väl så med ledighet antar jag. Bara lite tråkigt att man inte ser sötnos på ngr dagar igen dock :( *sakna*

2 veckor kvar på jobbet sedan lite ledigt. Känns lite skönt det med, men allt börjar ju om igen så det är väl inte det roligaste.
Ska försöka att hitta en lya någonannanstan nu också. Jobb och nytt place, det är vad jag behöver faktiskt. Får se hur det går. =) Kan bli rätt skönt faktiskt att komma iväg igen :) Ha ett eget liv typ ^^

Men men, nu ska jag slappa lite mer i soffan o spela lite kanske med sällskapsresan i bakgrunden :) Sweet! ^^

5 dagar kvar och man är ett år närmare pension ^^ *suck*

ciao.

Kan man ta semester ifrån livet? Då skulle jag mer än gärna packa väskan och ta semester ifrån livet. Men tyvärr så verkar det vara omöjligt att göra:(
Uttrycket ingenting är omöjligt, det gäller faktikst inte. Vissa saker är faktiskt omöjliga. Så det så!
Jag vill bara ha lite mer lätthet i livet, det skulle vara skönt.

Dagarna pendlar fram och tillbaka. Upp och ner, som en karusell.
Ibland känns allt toppen, och ibland åt helvete. Men jag lär mig. Ju mer tid som går, desto mer lär jag mig och det är väl det som är meningen?
Det kommer gå över, det kommer bli bättre. Jag intalar mig det, så kommer det ske. Och en dag kommer jag att tro på det också ^^ Tid är allt som behövs. Tid, tid, tid...

Livet är fan ett mysterium ^^ Ett stort sådant också ^^ Men vem sa att det var lätt? Det är som det är.
Känslor som svallar fram och tillbaka, det är nog det jobbigaste med allt. Alla känslor som man inte kan hantera. Dom finns där hela tiden och ibland blir man bara helt jävla galen av dem. Ibland känns det som om att jag är för känslosam, och det hatar jag.
Vart tog det där vägen att man inte var sådan? Jävla skit =/
Då kärlek o känslor inte spelade någon roll. Då livet bara var en lek och alla andra leksaker för dagen. Känslor existerade inte och att vara kär var INGET som man ens tänkte på.
Nu? Nu existerar inte lek utan bara det där ordet KÄR. Det ekar i huvudet och etsar sig fast i hjärnan och vägrar lämna.
Påminner om vad saknad är, hur det är att tycka om någon så extremt mycket, hur man bara blir glad av att tänka på någon.
Att en annan person är delaktig i ens liv på ett speciellt sätt.
Den där jävla kärleken som man hatar men ändå älskar ännu mer.
Men, jag har lång väg kvar till att vara romantisk. Det där är inte min grejj.
Jag håller mig undan romantik så mycket och så länge jag kan.

Kärlek har fler innebörder än bara romantik. Iallafall i min värld. :)
Älskar man någon i min värld, då är du nog fan speciell.
Färdiggrinat nu kanske.

Midsommar till helgen men vem fan bryr sig? Bara ännu en högtid som svenskarna firar för att man MÅSTE. För att någon dåre kom på skiten.
Ja tack, ge mig lite sprit och en grill då kanske jag kan fira min kväll med lite mat o sprit. Men midsommar? Det firar jag då inte! firar att det är underbar helg och att ännu en jobbvecka är påväg! Tjingeling.

snart är jag gammal igen. =/ vill inte.
Då tar vi verkligen semester ifrån att vara Malin. "bortrest pga åldersnojja"

Tjingeling sovatajm så man orkar jobba.

" I min värld är du speciell.
Därför jag tycker om dig så mycket som jag gör." <3 dig

Life it seems will fade away
Drifting further every day
Getting lost within myself
Nothing matters, no one else

I have lost the will to live
Simply nothing more to give
There is nothing more for me
Need the end to set me free

Things not what they used to be
Missing one inside of me
Deathly lost, this can't be real
Cannot stand this hell I feel

Emptiness is filling me
To the point of agony
Growing darkness taking dawn
I was me but now he's gone

No one but me can save myself
But it's too late
Now I can't think
Think why I should even try

Yesterday seems as though
It never existed
Death greets me warm
Now I will just say goodbye

När livet bara går fram och tillbaka hela tiden. Det går upp och ner, fram och tillbaka eller bara rent åt helvete.
Vad är det som sker med mig egentligen? Jag är så känslomässigt instabil numera. Jag har ingen kontroll över mina känslor. Det känns som om att jag är tillbaka där jag var för flera månader sedan. Ingenting känns meningsfullt och jag gråter så fort jag slappnar av. Jag går på helspänn hela tiden för att slippa det. vart tog allt det där lätta och glada vägen?

Allt blir bara fel hela tiden. Går en sak bra går 3 andra åt helvete istället.
Känns bara som att man förlorar allting hela tiden. Till och med mig själv.
Dom senaste åren har förstört mig rejält. Och hur mycket jag än försöker så är det så jävla svårt att komma tillbaka till det som en gång var. Det känns som om att så fort jag lyckas komma en bit på vägen så faller jag tillbaka direkt. Vissa dagar känns det som att jag hellre vore ...
Livet är verkligen inte rättvist. Det är något som jag verkligen har lärt mig.

För någon gång måste det väl ta slut? Vända och bli otroligt bra?
eller är det meningen att det ska vara så här jämt?
Då vill inte jag leka längre.