Vad vore måndagar om inte allt gick fel? Mycket som bara går fel hela tiden verkar det som om. Eller är det bara jag som är negativt inställd?
Vad vet jag? Och vad orkar jag ens bry mig egentligen?
Jag är inte på något direkt humör för att orka engagera mig i att bry mig, jag flyter med strömmen, lika bra.

Jag kan inte rå för att det är som det är just nu. Jag känner mig bara allmänt borta i mig själv. Värdelös om inte annat.
Allt är som vanligt med andra ord.
Ibland så önskar jag bara att folk kunde förstå någonting, inte bara låtsas.
Eller lyssna, men inget sätter sig iallafall. Vad är det ens för mening då?
För även om jag säger att allt är hur bra som helst, så är det egentligen inte det. Men det är för att det är lättaste svaret. Då slipper man behöva förklara för personer som egentligen inte bryr sig eller knappt lyssnar ändå.

Jag orkar inte vara glad och positiv jämt, särskilt när jag inte är det.
Trött på att låtsas att allt jämt är bra, när det inte är det. 
Jobbigt när jag inte kan vara mig själv.

Försök förstå nån gång............ 
Trygghet är något jag behöver, men det finns ingen........

Men spela roll... En dag går det väl över.. Tid som sagt.. Tid säger dom..



Facing the wrong way again.