When will it stop?

When we fall, we hit the ground so hard that we don't know how to rise again.

Varför ska allt i livet konstant vara en kamp? En kamp med blod svett och tårar som aldrig verkar ta slut.
Det finns ingen ände på saker, det fylls bara på mer och mer hela tiden.
När man går uppåt kommer genast något som måste trycka ner en direkt för att man tydligen inte ska få må bra.

Dom säger att med motgångar kommer medgångar. Vart då?
Jag känner bara motgångar hela tiden. Medgångarna är som bortblåsta någonstans långt långt bort.
Varje gång jag tror på lycka så blir det alltid tvärtom.
Varje gång jag tror att allt kommer att bli bra och saker kommer att lösa sig så blir det inte så.
I slutändan är det jag som blir ledsen och sårad.
Men jag borde väl vara van vid det här laget att det Malin vill kommer aldrig att ske med något.

Att vakna morgonar och känna hur misslyckad man är. Att veta om att man inte lyckats med i princip någonting igenom livet. Att allt bara blir fel hela tiden.
Att man känner att man lika gärna kunde vara död för att bara slippa allting.
För då hade man inte behövt bry sig om problemen som existerar. Man hade sluppit allt sådant.

Är det mig det är så mycket fel på eller är det så andra vill att jag ska tro att det är?
Jag börjar verkligen fundera på en hel del saker.
Och jag känner bara hur allt rinner ur mig mer och mer för varje dag som går.
Jag känner att hur mycket jag än försöker göra saker rätt så blir allt bara fel.
Hur mycket jag vill saker så går det inte.
Jag förlorar alltid något på hur jag än gör med alla valen i mitt liv.

Jag trodde verkligen att vissa saker skulle vara lättare.

Att vara kär är bara en ren sårbarhet. Att älskar någon är detsamma.
Men hur mycket jag än försöker så blir det ändå bara fel.
I slutändan så är det antagligen jag som kommer att förlora som vanligt.

Ibland är vissa saker bara svåra att ta in eller att veta.

Ibland önskar man att man inte visste vissa saker för då hade det varit mycket enklare men nu är det inte så.

Alla har ett förflutet, en bakgrund. Det finns ingen som inte har det.

Och visst vore det skönt ibland att vara ovetandes om den men som sagt, människan ä nyfiken och måste veta vissa saker. Och ibland gynnar inte alltid det.
Man ska inte direkt bry sig om det som varit utan mer på det som är men det kan också vara svårt att göra.

Jag tror man hänger upp sig på vissa saker för att man är osäker ibland. Även om man nu inte borde vara det så är man det iallafall.

Jobbigast är nog när man vet saker i efterhand som varit. Vissa saker man inte trodde var, dom var iallafall. Egentligen borde jag väl inte bry mig direkt så men klart att jag gör det när det ändå har handlat om mig. Jag uppskattar faktiskt inte vissa saker jag heller. 

Särskilt om man har varit ovetandes om det tills nu liksom. Hade jag vetat hur det var ifrån början så hade jag nog backat en hel del eftersom att det handlade om att jag kunde bli sårad liksom. Visst, jag blev det kanske inte men ändå. Fulspel kanske man kan kalla det? 

Sen tror jag inte att ärligheten har varit den starka sidan ifrån början i allt. Jag tror att det var i skymundan ett bra tag, eller att det kringgicks en del men ju längre tid som gick desto mer oundvikligt blev det till slut. Och det känns på ett sätt inte helt okej faktiskt. Tyvärr. Och det gör mig ännu mera tveksam och jag känner att det är lika bra att vara på sin vakt, no matter what liksom.

Hur kommer det sig att när något verkar gå bra så dyker det alltid upp nya motgångar? Är det så att så fort något börjar kännas bra så måste det dras ner utav något dåligt?
Det är nästan så det känns. Jag blir inte klok på det. Och om inte annat så börjar jag tröttna på motgångar.
Det känns som om att så fort jag känner att det kommer lösa sig och gå bra så står det flera motgångar runt hörnet och bara väntar på att få dra ner mig. Typiskt.
Eller är det jag som är otursförföljd? Att det alltid kommer att vara så här?
Känner bara att jag tappar lusten så otroligt mycket så fort det blir så här. Känner att jag bara inte orkar med att det bara blir skit mycket...

sjukt irriterande....

Whatever......................