Vissa kvällar tar jag en nostalgitripp tillbaka till de åren som var bland de galnaste men även de roligaste i mitt liv. Även hur mycket skit som än var, så finns det en hel del ljusglimtar som man kan le åt.
Dom där minnena som vi brukar sitta i flera timmar och prata om, skratta åt och försöka förstå vissa saker.
Jag älskar dom gångerna det sker, att över en termos med kaffe, en flaska vin eller vad som helst sitta och minnas tillbaka på galenheterna. Underbart ^^ Det är sådant som får mig att le inombords när saker känns tunga. Bästa tiden ever i mitt tycke. :)

Hur kommer det sig att även hur mycket man inte vill se tillbaka på många saker, att man gör det iallafall? Man vet om att man mår bäst av att se framåt och inte tänka på allt som varit och allt som hänt. Men man kan inte låta bli att slänga tankarna på skiten. Alla säger att det är så lätt att bara radera ut det ur minnet och inte bry sig mer, varför lyckas jag inte då om det nu är så jävla enkelt med saker?
Vad jag har fått lära mig så är livet fanimej inte lätt.
Ingenting är gratis i livet och det krävs blod svett och tårar för att uppnå det man vill.
Men även hur mycket man kämpar när man inte dit. Saker blir inte perfekta, och eftersom att det inte finns något som är perfekt hur ska man då kunna nå? Vem bestämmer vad som är perfekt och inte? Vad som är normalt och onormalt? 2 ord som egentligen inte borde existera eftersom att det inte går att uppnå då ingen/inget är perfekt eller normalt.

Ibland känns det som det gör, det känns bra men ändå inte.
Något som alltid ligger i bakhuvudet och lurar. tankar som snurrar runt om allting som man egentligen inte borde ha.
Tilliten till människorna runt en funkar inte som den borde göra.
Jag litar inte ens på mig själv så hur ska jag kunna lita på de i min omgivning? Det går inte ihop.
Jag tror inte på att bra saker sker när dåliga saker varit.
Jag är ständigt på min vakt över folk omkring mig numera. Jag tillåter mig inte att direkt känna på samma sätt med dom nära längre eftersom att jag inte kan. Jag har tappat den känslan. Så mycket som förstörde mig sist att jag bara inte orkar eller vill eller vågar. Dom som kan såra dig värst är de du släpper in på livet. Hur svårt är då valet där?
En ursäkt för att jag blir känslokall kommer inte att ske. Det är mitt sätt att skydda mig själv ifrån allt. Nog för att jag alltid varit dålig på att visa känslor och sån skit, men numera känns det inte som det är någon mening med det heller. Jag håller det inom mig så får det vara.

Att visa känslosamhet gör dig sårbar för omvärlden.
Även din bästa vän kan bli din värsta fiende för att rädda sig själv.
Världen är sjuk, förstörd och störd. Människorna i den är bland den värsta sorten. Och värre blir vi med tiden.

Ibland ger jag bara upp med allt för att jag inte känner att jag orkar.
Det där positiva som var för ett tag sen, det är borta. Den känslan jag hade om att orka, den existerade. Nu finns inte mkt kvar.
Glida med och bara vara och hoppas på att det mesta bara är.
Känns som om att jag hamnar tillbaka till där jag var för ett halvår sen.
Tyvärr. Panik, gråt och tankar som inte borde existera avlöser varandra på veckorna.
Vad hände egentligen? Jag brukade fanimej vara glad.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi gör ett försök i att rensa skallen lite i hopp om att få några timmars sömn inatt eftersom att det kommer bli en tidig morgon och en lång dag gissar jag på.Jag har fortfarande 1000 tankar som snurrar runt där uppe. Jag har försökt ge mig på att re...

Som överskriften säger, anxiety (ångest).Så är det, så har jag det. Den där jävla ångesten som kommer krypande på när man minst anar det. Hur länge jag har haft det så har jag glömt bort, man lär sig till slut med att leva med det, den blir ett med m...

Namn: Malin Kallas för: Hm, mallan, malle och älskling av <3 Stjärntecken: KräftaHöger eller vänsterhänt: Höger Piercingar: 7-8 i öronen samt en i naveln ( den i tungan fick flyga sin kos)Tatueringar: 5 st. (Midja, svank, skuldror, handled o...

Jag är inte alls på humör just nu, vilket jag inte varit de senaste dagarna heller så. Jag går bara runt i mina egna tankar för tillfället, där är väl där jag spenderar mestadels av tiden antar jag. I mina tankar med att fundera, försöka bearbeta all...

Tiden går nästan för fort. Tycker inte att det var direkt längesedan det var sommar(!).Men nu är det snart jul istället. Vart tar allt vägen?Extremt trött idag känner jag. Borde ändå vara van snart vid att vara vaken innan 8 varje morgon men inte ida...