2 olika sidor, en utsida och en insida.
Utisdan är den som nästan jämt är glad och skrattar men vad som finns på insidan är inte ens i närheten av vad utsidan visar.
Utsidan visar det jag önskar att det var. Inom mig är det bara totalt kaos fortfarande. Hur mycket jag ibland än försöker så går det inte.
Ingen ide att försöka förstå sig på mig. Jag vet själv hur komplicerat det är med mig. Jag orkar inte ens förstå mig själv längre.
Jag bara hatar att ha det såhär. Fast på en plats, stampar på samma ställe och kommer ingenstans.

 Orka? Ibland känns det som om att jag verkligen inte gör det. Dagar som idag och veckan som varit. Dagar som idag, dom är värst. Då jag verkligen inte orkar, timmar av tankar och tårar och panik. Det tar inte slut.

När vänder saker? ens om?
Ibland vill jag bara att allt ska vara över...

I regnet kan ingen se mig gråta.