The world ain't all sunshine and rainbows
it is a very mean and nasty place
It will beat you to your knees and keep you there permanently if you let it
You, me or nobody is going to hit as hard as life
But it ain't about how hard you hit, it is about how hard you can get hit and keep moving forward, how much can you take and keep moving forward
That's how winning is done

Can I win against life?

Humm, finns inte mkt i min hjärna just nu. Och det som finns är nog lika ovettigt att veta som Ingenting egentligen. Typ.
Upp ner, fram och tillbaka. Höger vänster eller rätt fram. Livet i en kortfattad mening just nu. Det går inte så bra med andra ord. Men hur ofta går det bra egentligen? Hmm.

vart tog den där tiden vägen då allt var mkt lättare? Då man inte behövde bry sig om allting hela tiden och påverkas av omgivningen konstant. Jag saknar den tiden en hel del. Då man kunde vara precis vem man ville och inte behöva bry sig om ngn hade en åsikt. Varför gör jag det nu för egentligen? Jag är den jag är och det kommer jag alltid att vara. Dock bryr jag mig mycket mer om vad folk tycker nu vilket tar på en i längden.
Jag vill kunna vara den jag är utan att ngn ska bry sig ett skit.
Jag är den jag är och kommer inte ändra på det. Jag trivs med att vara sån som jag är.

I helhet snurrar livet fram och tillbaka för varje dag som går just nu. Osäkerheten på allt som är gör mig till ett nervvrak. Ett känslosamt sådant också. Vet inte riktigt vad det är med mig just nu. Känns bara orkeslöst med allting även fast jag inte borde känna så, så gör jag det. Men men, jag antar att det är bieffekten av allt som har varit.

Kan inte sluta känna ångest för en del saker heller. Saker jag säger eller berättar som jag bara känner efteråt att jag vet inte om jag ville säga det eller så. Får nästan panik dagen efter för att jag berättat saker. Det blir tufft. Jag vet inte ens hur jag mår längre. Känns mest som att jag bara glider med i det normala utan att tänka eller något.

ciao