Vi gör ett försök i att rensa skallen lite i hopp om att få några timmars sömn inatt eftersom att det kommer bli en tidig morgon och en lång dag gissar jag på.

Jag har fortfarande 1000 tankar som snurrar runt där uppe. Jag har försökt ge mig på att reda ut den trassliga oredan där uppe, med viss framgång och med viss motgång.
Jag vet själv att för att jag ska lyckas komma upp och ta mig tillbaka igen behöver jag reda ut trasslet som tynger ner mig och mitt liv.
Jag behöver komma över de flesta sakerna, lägga det bakom mig och i princip glömma bort det och leva i nuet istället för i det som varit.
Det drabbar tydligen inte bara mig i att jag är sådan här utan det drabbar omgivningen runt mig också.
Ett tag gick det uppåt, det gick åt det hållet som jag ville, men eftersom att jag gav upp det för att det kändes för tungt att behöva riva upp allting som varit så hamna jag tillbaka i samma tillstånd som jag var i innan.
Hade jag inte gett upp utan fortsatt att kämpa på hade jag nog lyckats ta mig tillbaka.
Men jag vet att vägen med att kämpa skulle ta all kraft jag hade, jag blev helt enkelt rädd för att behöva lägga ut mitt liv och uppleva allting igen, sårbarheten som blev när man öppnade upp sig och slängde ut sitt liv och allt som skett i det.
Jag borde ha tagit mig igenom det, jag borde fortsatt att kämpa för att även om det slog ner mig till botten totalt så hade jag till slut blivit så stark att jag hade kunnat ta mig upp igen utan problem.
Det är den första tiden som är den jobbigaste, när man är så sårbar, så känslig att man grät för minsta lilla, att alla känslor som uppenbarades gjorde en så svag att man trodde att man lika gärna kunde avsluta allt.

Idag vet jag att det inte är så illa. Idag vet jag att jag behöver gå igenom allt det där igen för att lyckas bli mig själv igen. Känna mig värdefull och stark i mig själv.
Jag behöver komma över att alla människor inte är idioter.
Jag behöver komma över våldtäkterna och misshandeln, lära mig att inte hela världen vill mig illa.
Jag behöver komma över alla svek, alla lögner, all otrohet och lämna alla människor som orsakat mig smärta bakom mig.
Jag behöver lägga mycket bakom mig. Och på ett sätt känns det som att det behöver ske så fort som möjligt, för även jag är trött på att må så här.
Jag orkar inte ångesten eller paniken. Jag behöver ro och kunna luta mig tillbaka på trygghet i livet. Få lära mig att leva igen.. Och lita på omgivningen.

Jag vet hur hårt det kommer ta på mig, men jag har inte så mycket mer till val, jag kommer ätas upp inifrån till slut om det fortsätter.
Jag behöver det här för att kunna må bra, för att kunna ta mig tillbaka igen.
Jag behöver det för mig själv! Jag vill inte hamna tillbaka i botten, jag vill inte att det ska sluta som sist, då jag kunde sårat så många människor.

Det handlar också om energin till att orka ta mig igenom allting. Och jag kan tyvärr inte ta mig igenom allting helt själv.

Jag har iallafall fått rensa ut lite i skallen nu, och jag hoppas på att jag kan somna i några timmar nu och att imorgon så kommer jag iallafall att känna mig lite bättre.