Välkommen till verkligheten igen. Arbetslösheten. Leta jobb som en galning för att ändå bli besviken på att man bara får nej.
Slava på praktik som kanske leder till ngr veckors anställning, om man ens har den turen,  och sedan åka ut i arbetslösheten igen. Gå på jävla möten där man ändå inte får den hjälpen som man vill ha utan bara blir utskickad dit dom vill. VÄLKOMMEN TILL VERKLIGHETEN säger jag bara.
Men men, det är så det är. Livet.

Ja jag klagar för att det är piss att vara arbetslös igen och behöva gå hemma och inte ha ett jävla skit att göra. Dryga på bidrag som knappt räcker till att andas för och slita häcken av sig för att ändå inte komma någonstans. Undra varför man klagar?

Visst, det kanske är lite skönt med ledihet efter att man har jobbat, men sedan att den ledigheten kan bli väldigt lång, det är mindre roande.

Sommar och sol ska man njuta av, men man ska ändå ha något att se fram emot när man haft lite semester, vilket man inte har som arbetslös. *suck*

Aja, ska göra absolut ingenting nu iallafall.

Ciao.