Yes yes, helgen är snart över, en ny vecka med jobb jobb och jobb. Men det är bättre än ingenting iaf. Något att göra typ. Iallafall i några veckor till sen är man arbetslös igen. Men men, that's life. Livet ligger la inte alltid på min sida jämt, men det är så det är.
Sommar och semester o ledigt sedan. Finns nog massa skoj man kan hitta på. Jävligt sugen på att dra på en festkryssning kanske. :) Det vore ju inte helt fel. Snackat lite om det så man får la se om det blir av eller inte :)
Sen får la man se om man kommer på något annat skoj att göra =)

Fylla år ska man ju göra också. Då blire nog något skoj den helgen också :)
Men men, det är ngr veckor kvar tills dess ^^ Aja, det som sker det sker typ. :)

Jag känner bara att ibland orkar jag bara inte bry mig längre. Jag känner att det är lika bra att bara låta allt vara och se vart i helvete man hamnar till slut. Varför försöka med något när världen inte ger något direkt tillbaka?
Ingenting förändras, allt är som vanligt. Spelar ingen roll vad man än gör, säger eller försöker. Det är alltid samma sak. Jämt.
Förändring? Varför ska jag anpassa mig efter andra och världen när inte en jävel gör samma sak för mig? Då kan det lika gärna kvitta.
"Begär inte av andra om du inte kan ge något i återgäld"

"What comes around, goes around."

Om världen inte vore så jävla irriterande och förvirrande så hade allt varit så mycket lättare tror jag.
Saker man minst anar sker. Ibland vet man allt, ibland vet man inget och blir bara förvirrad av alla tankar och händelser som sker.
Det går upp och det går ner. Fram och tillbaka i en jävla fart.
När släpper  förvirringen? När kan man verkligen slappna av och sätta tillit till saker? När kan man sänka sin garde och våga?
När ska det förändras?
Eller kommer det alltid att vara detsamma?
Som vanligt 1000 frågor men inga direkta svar. Livet.

Nu ska jag iallafall göra något vettigt och inte slösa tid här och där.
En dag löser la sig allt. Who the hell cares?

I ärlighetens namn så är jag otroligt trött på så många saker.
Jag tröttnar mer och mer på vissa saker. Och andra saker orkar jag bara inte med.
Ibland känns det som om att man kanske ska lyssna på de råd man får av andra. Jag har nog aldrig gjort det innan direkt, men det kanske är dags att börja med det någon gång?

Första rådet, tänk på dig själv först och främst.
Det var ett bra tag sen jag gjorde det, satte mig själv först. Tror jag insåg det igår.
Andra, gör det som du vill. Imorgon kan det vara försent.
Jag vill bara bort, åka iväg. Iväg ifrån allt, försöka komma på andra tankar och hitta ro i mig själv. Så att jag någon gång kan leva så som jag gjorde innan. Vara mig själv och vara glad. Jag har funderingar, jag har vissa planer som jag lagt på hyllan flera gånger men snart kanske det är på tiden att man tar sig igenom dem? För mig själv.

Jag behöver glömma det som varit. Det som jag gått igenom. Jag behöver bara tiden och mig själv till det.
Jag är trött på att folk aldrig kan förstå.
Hur jävla svårt kan det vara att fatta att jag har haft den otroligt jävla tufft? Att vissa saker jag gått igenom sätter sig otroligt hårt. Att det inte bara är att blunda och sedan är det över. Vissa saker ger mig fortfarande mardrömmar.
Men varför ska jag förvänta mgi att världen ska förstå?`Den är egoistisk och människorna i den också.. Tyvärr.