Life it seems will fade away
Drifting further every day
Getting lost within myself
Nothing matters, no one else

I have lost the will to live
Simply nothing more to give
There is nothing more for me
Need the end to set me free

Things not what they used to be
Missing one inside of me
Deathly lost, this can't be real
Cannot stand this hell I feel

Emptiness is filling me
To the point of agony
Growing darkness taking dawn
I was me but now he's gone

No one but me can save myself
But it's too late
Now I can't think
Think why I should even try

Yesterday seems as though
It never existed
Death greets me warm
Now I will just say goodbye

När livet bara går fram och tillbaka hela tiden. Det går upp och ner, fram och tillbaka eller bara rent åt helvete.
Vad är det som sker med mig egentligen? Jag är så känslomässigt instabil numera. Jag har ingen kontroll över mina känslor. Det känns som om att jag är tillbaka där jag var för flera månader sedan. Ingenting känns meningsfullt och jag gråter så fort jag slappnar av. Jag går på helspänn hela tiden för att slippa det. vart tog allt det där lätta och glada vägen?

Allt blir bara fel hela tiden. Går en sak bra går 3 andra åt helvete istället.
Känns bara som att man förlorar allting hela tiden. Till och med mig själv.
Dom senaste åren har förstört mig rejält. Och hur mycket jag än försöker så är det så jävla svårt att komma tillbaka till det som en gång var. Det känns som om att så fort jag lyckas komma en bit på vägen så faller jag tillbaka direkt. Vissa dagar känns det som att jag hellre vore ...
Livet är verkligen inte rättvist. Det är något som jag verkligen har lärt mig.

För någon gång måste det väl ta slut? Vända och bli otroligt bra?
eller är det meningen att det ska vara så här jämt?
Då vill inte jag leka längre.