I ärlighetens namn så är jag otroligt trött på så många saker.
Jag tröttnar mer och mer på vissa saker. Och andra saker orkar jag bara inte med.
Ibland känns det som om att man kanske ska lyssna på de råd man får av andra. Jag har nog aldrig gjort det innan direkt, men det kanske är dags att börja med det någon gång?

Första rådet, tänk på dig själv först och främst.
Det var ett bra tag sen jag gjorde det, satte mig själv först. Tror jag insåg det igår.
Andra, gör det som du vill. Imorgon kan det vara försent.
Jag vill bara bort, åka iväg. Iväg ifrån allt, försöka komma på andra tankar och hitta ro i mig själv. Så att jag någon gång kan leva så som jag gjorde innan. Vara mig själv och vara glad. Jag har funderingar, jag har vissa planer som jag lagt på hyllan flera gånger men snart kanske det är på tiden att man tar sig igenom dem? För mig själv.

Jag behöver glömma det som varit. Det som jag gått igenom. Jag behöver bara tiden och mig själv till det.
Jag är trött på att folk aldrig kan förstå.
Hur jävla svårt kan det vara att fatta att jag har haft den otroligt jävla tufft? Att vissa saker jag gått igenom sätter sig otroligt hårt. Att det inte bara är att blunda och sedan är det över. Vissa saker ger mig fortfarande mardrömmar.
Men varför ska jag förvänta mgi att världen ska förstå?`Den är egoistisk och människorna i den också.. Tyvärr.