Hur man än vänder och vrider på det så sker inget iallafall.
Jag försöker mer än jag egentligen vill men jag når väl också en punkt då jag känner att det inte funkar, att det inte går. För jag vill inte.
Och det räcker inte med att bara säga att man inte vill, det vet jag också.
Men jag vill inte, klarar inte och orkar verkligen inte.

Ska det vara så jävla svårt att förstå?

Jag vill bort härifrån. Jag vill inte bo kvar här. Hur svårt ska det vara att förstå att jag inte mår bra av att bo här? Att det är en ren jävla pina att behöva spendera tiden här. Det är för mkt i den här staden som jag inte vill bli påmind om mer. Så mycket som gör att jag mår som jag gör.
Jag mådde bra under den tiden jag slapp vara här men så fort jag kom tillbaka så blev det som det blev igen.
Så många jag inte vill träffa, bli påmind om, människor jag hatar.
Men som sagt, i denna världen tar man inte hänsyn till andra människor.
Ångesten växer hela tiden ju mer jag tänker på det.
Ju närmare det blir allt. Ska jag bara behöva skita i allt för att det ska funka? Det verkar inte bättre.
Och det är som alltid, vem i helvete lyssnar någonsin på något jag har att säga? Jag är inte förvånad, det har alltid varit så, så varför skulle det ändras egentligen?

Jag bara tröttnar på allt... om och om igen...